Finns någon som ständigt lever i mina tankar, en ständig oro. Det kliar som bara den i mina fingrar för att skicka ett sms och fråga hur du mår, men som jag förstod det ville du inte det just nu. Bara vara ensam med dej själv.
Jag försöker respektera det men det är med en konstant orolig känsla i kroppen...
Jag vet inte vad jag ska göra eller ens om jag kan göra något...
Jag hoppas innerligt att det här är rätt väg för dej att gå och du finner det du söker.
Den dagen du är redo och behöver mej står jag kvar men det är inte så enkelt ska du veta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar